Vad skulle du göra om du vann många miljoner kronor? Så mycket pengar så att varken du eller dina barnbarns barn någonsin behöver oroa sig för sin ekonomi. Hade du spenderat på massa onödiga grejer? Eller kanske sparat dem? Skänka till hjälporganisationer eller till välgörenhet? En tänkvärd fråga. Ingen är så dum att man tackar nej till en förmögenhet, men skulle man förändras som person? Man försöker ju vara den personen man vill vara i nuet, gör pengar en blind för hur man beter sig? Och hur reagerar omgivningen?

Många skulle göra vad som helst för att vinna massor av pengar, jag är så trött på det tjatet, få vet vad det innebär. Många säger att resan är halva nöjet av ett äventyr, och visst är det så om man tänker efter. Vi är hela tiden på väg någonstans eller väntar på någonting. Skulle väntan inte existera skulle inte livet kunna njutas av. Vi väntar på bussen, micron, vännen, smsen, kvällen, klockan, sommaren, kärleken, framgången, karriären,  tanken.. många är blinda för detta och spenderar sitt liv på att vänta på att livet ska börja. Resan genom livet tycker jag är dagarna vi minns, de dagar vi gör framgång, något oförväntat, då vi blir stolta över oss själva. För min del, de dagar jag jobbar hårt och jag hinner allt jag vill på en arbetsdag. Resan är halva nöjet, alltså de dagar jag jobbar hårt och får betalt för, inte bara pengar utan självförtroende och självkänsla att jag faktiskt klarar av mer än vad jag tror. Om man redan har denna bekvämlighet att aldrig behöva oroa sig över pengar skulle det hårda jobbet, resan, och väntan inte längre existera. Jag tror att detta är vissa steg man måste göra för att bevisa för sig själv att man kan! Man känner sig själv och vet mycket, men man kan alltid imponera, utmana och bli stolt över vad man presterar! Alla har sidor hos sig själva de inte vet så mycket om. Vidga gränserna. Tro inte att förmögenhet bara kommer med lycka, jag tror att det kräver mycket fantasi för att hitta andra sätt att visa sig själv att man kan, en stor ansvarskänla. En person i arbetarklassen klättrar i en trappa hela tiden för att kunna leva lite bättre, köpa saker, resa och leva gott, livets trappa. Jag tror att för en person i miljonärsklassen, är trappan slät, ingen klättring eller ansträngning när det gäller den ekonomiska biten, balansgången blir nog svårare att hålla.     

Många säger att om de vann osannolika pengasummor skulle de skänka till olika hjälporganisationer och visst är det ett suveränt sätt att hjälpa andra! Men jag hade nog gjort på ett annat sätt. Visst jag kan skänka massor av pengar och jag kanske får ett mejl eller ett telefonsamtal tillbaka där de säger tack för att du stödjer.. bla bla bla.. det är bara siffror.. Men för mig betyder det mycket mer. En tjänsteman som agerar som en leverantör för andra människors pengar som kommer till något fattigt land med en säck med ris eller majskorn till invånarna blir mer mött av ett desperat folk. En självklarhet för folket. Kommer jag dit personligen och vill lära känna dessa fantastiska människor som jobbar så hårt för lite rent vatten, om jag visar dem att jag vill lära känna dem och vill lära mig allt om deras kultur och traditioner. Att visa människor vem det är som ger bort en del av sin förmögenhet för att hjälpa andra, människor och barn behöver ett ansikte att komma ihåg, en vänlig röst som säger att man vill hjälpa till. Tänk dig att du kommer till en smutsig liten by där det inte finns ett enda tak som inte rasat in och de sover på stora blad tätt intill varandra för att hålla värmen om natten. Ett barn som lever ett sådant liv är en väldigt tacksam människa. Barnen älskar när man lägger sin tid på dem, de är nyfikna. Visst har pengar stor betydelse i världen idag men ingenting är så ovärderligt som ett rent och ärligt leende från en annan människa. Att känna att jag gör andra människor glada räcker för mig, jag vill att de tror på att det finns goda människor, jag vill ge dem hopp och ett leende tillbaka. Man kan inte betala för att få ett sådant lyckligt leende, det tränger igenom allt. En lycklig människa, är en stark människa. Pengar är inte lycka, men gemenskap är det!





Kram Linnéa Ivar